Its friday, Im in love.

Kärlek till den låten.

Stå vid min olåsta dörr
I rakblad av billjus från gatan
Ditt ansikte blekt, nästan grymt
Det ekar i trapphuset, droppar från fingrarna

Allting går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet jag har rätt, jag har rätt
Du har fel
Har inte tid med all din skit
Ja, ja jag vet vad vi förlorat
Och jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt
Du har fel
Hur kan det spela någon roll
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet jag får panik av dina tårar
Gör nånting, gör nånting nu
Förstör nånting, slå mig
Förstör nåt, jag överlever

Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg
Jag skulle alltid, alltid, alltid vara

Den som går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och jag vet jag har rätt, jag har rätt
Du har fel
Javisst så längtar vi tillbaks
Till allt vi ljög om att vi gjorde.
Och jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt
Du har fel
Ja, kan det spela någon roll
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.

Stukad fot..

Ja, för självklart ska jag ju stuka foten det första jag gör på innebandynatta. Det var inte så kul, men det hade aldrig hänt om inte den dryga skalliga surgurkan hade saxat mig. Han klagade på oss att vi hade höga klubbor, och då försökte han kapa av dem eller? Jag har fler hack-märken på min klubba nu än jag hade innan! Då var jag lite arg.. Men vi vann den matchen som tur var.

Men icke gav jag upp. Jag fortsatte spela med en stukad fot så nu har jag typ snor ont, men whatever. Det var värt det. :P